2017-02-03

Producentansvaret riskeras av sop-reform

Miljöministerns ”sopreform” väcker oro hos det svenska näringslivet. I ett utspel i DN 2017-02-02 anges att ministern tidigare ”varit en varm anhängare av producentansvaret men anser nu att det krävs nytänkande”. Det tolkas som att principen om producentansvar är under attack. Näringslivets oro för miljö och samhällsekonomi blir inte mindre då förslaget verkar baseras på politisk övertygelse snarare än fakta.

Miljöministerns utspel i DN den 2 februari är i sig ingen nyhet. Statsminister Löfven uttalade redan i sin regeringsförklaring 2014 att ambitionen var att kommunalisera insamlingen av förpackningar och tidningar. DN:s artikel indikerar att tidigare regeringsutredningar inte ligger till grund för ministerns reformförslag. Man kan ana att förslaget saknar fakta och analys av orsak och verkan på de problem som ministern vill lösa. Därför är risken stor att ett skrotande av producentansvaret leder till mindre återvinning av förpackningar och tidningar. Inte till mer.

Ministern tror att hennes företrädare utan framgång ”har skruvat och lappat och lagat systemet” och anser därför att hon ”måste ta ett djupare grepp på frågan och titta på ansvarsfördelningen”. Det är fakta och remissvar på tidigare regeringsutredningar som har lett fram till insikten att dagens ansvarsfördelning är den rätta vägen. Den senast gjorda analysen av återvinningsprocessen (2011 – 2014) skedde på regeringens uppdrag och landade i att den förra regeringen beslöt bibehålla producentansvaret med förtydligade krav på producenterna och på insamlingssystemet för att nå höjda återvinningsmål år 2020. Ett beslut som byggdes på deras värdering av presenterade fakta.

Källsorteringen som princip är något vi svenskar kan vara stolta över. Just det faktum att vi sorterar vårt avfall upplevs kanske lite krångligare, men samtidigt är det denna insats som gör att materialet kan återanvändas vid nytillverkning av högkvalitativa produkter. Det är det som producenterna avser när man till ministern fört fram att om man ”bara kunde få tag i väl utsorterad plast så hade de använt det i sina förpackningar”. All plast har inte samma höga efterfrågan. Att den plastsammansättningar som efterfrågas väljs redan vid tillverkningen av förpackningar är också viktigt. FTI lanserar därför i år ett initiativ för att till svenska förpackningstillverkare och –designers, återföra kunskap kring vid var tid bästa materialval ur ett återvinningsperspektiv och med hänsyn till svängningar i efterfrågan. Det är så en cirkulär ekonomi fungerar. Det är därför producentansvaret och näringslivets sammanhängande ansvar i hela kedjan ska bevaras och utvecklas – inte monteras ned.

– Rent generellt skulle ett system där kommunerna tar ansvaret för förpackningar öka komplexiteten och riskera att de i högre grad skulle hamna i soporna där de antingen då eldas upp, eller behöver sorteras ut manuellt. Sådana system finns i andra länder, men är dyra och ger sämre kvalitet på återvinningen, säger Mikael Hellberg, styrelseordförande för Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB

Dagens delade ansvar mellan förpackningar och tidningar och annat hushållsavfall är inte orsaken till att inte allt avfall källsorteras. ”Två tredjedelar av de sopor som förbränns skulle i själva verket kunna återvinnas", (ministern hänvisar till rapport från Avfall Sverige). Det är sant att hushållens soppåse innehåller förpackningar och tidningar som borde ha källsorterats, men till de två tredjedelarna räknas även in allt matavfall, som är ett kommunalt ansvar över vilken kommunerna redan har full rådighet.

– Självklart måste fler förpackningar och tidningar sorteras ut ur soppåsen. Det är en förutsättning för att nå regeringens höjda återvinningsmål från 2020. Vi arbetar därför tillsammans med producenter, svenska kommuner och den privata återvinningsindustrin för att lyckas med det, säger Mikael Hellberg.

Ministern tror att ”många förknippar producentansvaret för insamlingen av förpackningar med nedskräpade sopstationer som ligger mörkt och otillgängligt.” I undersökning efter undersökning visar det sig att svenska hushåll är duktiga på att källsortera förpackningar och tidningar till återvinning.  I den nationella undersökningen 2015 rankade hushållen just denna insamling som bäst; före insamling av farligt avfall, elavfall, matavfall, textilier och grovavfall. Men i samma undersökning hade 18 % synpunkter på ordningen på den eller de återvinningsstationer de använder. Vårt fokus är därför att fortsätta utveckla och förbättra stationerna. För oss är det en av de fem viktigaste åtgärderna för att nå regeringens återvinningsmål.

– Vid jämförelse av statistiken mellan Sverige och övriga Europa när vi mäter på samma sätt, kan vi se att Sverige är bäst på återvinning av förpackningar och tidningar. Vi ligger alltså före våra europeiska kollegor, säger Kent Carlsson, vd vid Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI. – Trots att vi är bäst i Europa arbetar vi intensivt för att nå regeringens höjda mål från år 2020 genom att få fler hushåll till att lämna ännu mer av sina förpackningar och tidningar till återvinning.

Samhällsplanering och information är nycklar för ökad återvinning vilket ministern i uttalandet pekar på ”en avgörande faktor är att sorteringen kan ske nära eller rentav i bostaden. Det handlar om samhällsplanering”. Fastighetsnära insamling blir dyrare och mer komplext, då avfallet måste hämtas vid fler adresser istället för vid en (återvinningsstationen). I undersökningar bland annat i Jönköping 2015 visar det sig att då fastighetsnära insamling införs ges hushållen mer information och kunskap. Av det som står högst på de boendes önskelista är just mer information. Även om ansvaret för information ligger på kommunerna gör Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) material som man vill ska användas för att öka återvinningen. Och att lyfta avfallshanteringen i samhällsplaneringen är en fråga som berör allt avfall. Här kan kommuner, regering, myndigheter och marknadens aktörer redan idag göra mer.

Därutöver behövs en lösning för att stödja en textilinsamling som producenter efterfrågar och/eller själva organiserar. Som Naturvårdsverket själva skrivit i sin rapport till regeringen är det även för denna viktigt att det är producenten, inte kommunen, som har insamlingsansvaret.

I det mindre perspektivet vill vi gärna korrigera även felaktigheten i påståendet att de som ”ordnar sin källsortering själva i så kallade miljörum får betala dubbelt: dels den avgift som läggs på alla förpackningar för att bekosta producentansvaret, dels kostnaden för att få sitt sorterade avfall bortforslat”. Idag har alla företag som ordnar fastighetsnära insamling möjlighet att få insamlingen subventionerad genom avtal med FTI.

I förpackningsavgiften ingår transport från återvinningsstation till återvinning. Vår subvention av fastighetsinsamlingen möjliggörs av den mindrekostnad som uppstår genom att hushållet inte använder återvinningsstationen. Boende i fastigheter med egen insamling betalar alltså inte dubbelt. Däremot kan det bli så att en person som har fastighetsinsamling har fördelen av att ha allt avfall samlat (även sådant som inte är förpackningar och tidningar), slipper gå till en återvinningsstationen men får då betala lite mer för den bekvämligheten.

FTI:s styrelseordförande i pressmeddelandePDF

Rapporten om jämförelse med Europas återvinning finns nedladdningsbarPDF